Malignt melanom
Åh. Det är skönt att kunna säga det.
Jag-har-kommit-över-henne.
Visst gör det ont att läsa breven och dikterna och att titta på bilderna.
Men jag är förbi henne nu.
Det jobbiga är att jag inte litar på någon fullt ut längre. Alls.
Jag försöker men det går inte... Bara tänker: Får inte blotta för mycket av min hals, för snart hugger de till.
Och då har jag bara köttslamsorna kvar.
Skolan springer ifrån mig, men jag har börjat använda min cykel igen och solskenet väcker mig om morgnarna.
Det känns som en anledning att gå upp,
även om mitt lyckliga slut aldrig har funnits där och även om det är det enda jag vill ha,
orkar jag gå upp.
Jag börjar få energi och mina händer har blivit brunare.
Jag måste sluta längta efter den där NÅGON med bara versaler, den där NÅGON som skulle förändra allting. Göra allt bra.
Det finns ingen sådan.
Jag läste för många ungdomsromaner antar jag.
Jävla vår.
Det finns ingen vår i mig, men solskenet finns och det är ju något.
Då kan jag lika gärna få malignt melanom och dö ung, jag ville ju aldrig bli åttio år och bara ha teven att leva för...
Jag-har-kommit-över-henne.
Visst gör det ont att läsa breven och dikterna och att titta på bilderna.
Men jag är förbi henne nu.
Det jobbiga är att jag inte litar på någon fullt ut längre. Alls.
Jag försöker men det går inte... Bara tänker: Får inte blotta för mycket av min hals, för snart hugger de till.
Och då har jag bara köttslamsorna kvar.
Skolan springer ifrån mig, men jag har börjat använda min cykel igen och solskenet väcker mig om morgnarna.
Det känns som en anledning att gå upp,
även om mitt lyckliga slut aldrig har funnits där och även om det är det enda jag vill ha,
orkar jag gå upp.
Jag börjar få energi och mina händer har blivit brunare.
Jag måste sluta längta efter den där NÅGON med bara versaler, den där NÅGON som skulle förändra allting. Göra allt bra.
Det finns ingen sådan.
Jag läste för många ungdomsromaner antar jag.
Jävla vår.
Det finns ingen vår i mig, men solskenet finns och det är ju något.
Då kan jag lika gärna få malignt melanom och dö ung, jag ville ju aldrig bli åttio år och bara ha teven att leva för...
and I love to love, but my baby just loves to dance.
Det har varit den bästa helgen på skitlänge. Sådär skitlänge. Visst, jag grät för några minuter sedan, men det är naturligt... Auri håller ju på att dö.
Det är en vecka kvar nu.
Det blev ännu mindre tid.
Och jag vet inte om jag ångrar att jag stannade i Skåne den här helgen i stället för att åka upp till Nacka och hälsa på henne. En sista gång kanske. Nu blev förra veckan sista gången och det var... hemskt.
Allting var så grått, så tillkämpade leenden.
Men jag är stolt över barnen. Mattias till exempel... han är så stark.
Och det skulle vara fint att se Auri igen. Inte död i en kista.
Utan i liv. Smal och vacker och med allt hår och med Auris själ i ögonen och Auris ord i munnen. Auris leende på läpparna och Auris kärlek i Auris kramar.
Auri som sjunger och dansar i köket, Auri som håller mig i handen när vi promenerar genom Haninge.
Auri som ler när jag blåser ut ljusen på tårtan.
Fan, det blev fler tårar nu.
Tekniskt sett är det ändå den bästa helgen på länge, länge. Eftersom det är efter midnatt, alltså.
Helgen har hursomhelst varit skön. Ingen ångest, bara vänner, sötsaker, blondering, Spyxet, solsken, glass, städning, sömnbrist och hennamålning.
Det är en vecka kvar nu.
Det blev ännu mindre tid.
Och jag vet inte om jag ångrar att jag stannade i Skåne den här helgen i stället för att åka upp till Nacka och hälsa på henne. En sista gång kanske. Nu blev förra veckan sista gången och det var... hemskt.
Allting var så grått, så tillkämpade leenden.
Men jag är stolt över barnen. Mattias till exempel... han är så stark.
Och det skulle vara fint att se Auri igen. Inte död i en kista.
Utan i liv. Smal och vacker och med allt hår och med Auris själ i ögonen och Auris ord i munnen. Auris leende på läpparna och Auris kärlek i Auris kramar.
Auri som sjunger och dansar i köket, Auri som håller mig i handen när vi promenerar genom Haninge.
Auri som ler när jag blåser ut ljusen på tårtan.
Fan, det blev fler tårar nu.
Tekniskt sett är det ändå den bästa helgen på länge, länge. Eftersom det är efter midnatt, alltså.
Helgen har hursomhelst varit skön. Ingen ångest, bara vänner, sötsaker, blondering, Spyxet, solsken, glass, städning, sömnbrist och hennamålning.
Another's pride, another's shame.
Ja, vad säger man. Nu sitter man här och skubbar igen. Den här gången ska jag faktiskt få kostanalysen gjord. Det är fan på tiden!
Jag har mått piss hela det här året, med små ljusglimtar ibland. Säger inte att förra året var bra heller, men merparten av det senaste halvåret har varit som om jag legat i ett hål i marken och inte orkat titta upp igen.
..........
18:16
Åh. Vad jag är dålig, har knappt pluggat alls. Fast jag har hittat några viktiga papper, läst och funderat på vad jag ska göra. Sitter och lyssnar på blandade batcaveband. Sysselsättningen idag har varit att raka sidecutten snyggare och större, se på Secretary och försöka förmå brorsan att käka nåt.
Annars ringde Peter för att berätta... De har kört Auri till sjukhuset.
Hon har en månad kvar nu.
Min älskade kusin har en månad kvar att leva.
Hon kommer att dö.
Säg att det är en dröm. De sa att hon hade fem år förut. Hur många år har det gått? Jag vet inte.
Tumören har blivit aggressiv som fan.
Och det är så tidigt. För tidigt. Hon får inte försvinna...
Jag måste dit.
Jag har mått piss hela det här året, med små ljusglimtar ibland. Säger inte att förra året var bra heller, men merparten av det senaste halvåret har varit som om jag legat i ett hål i marken och inte orkat titta upp igen.
..........
18:16
Åh. Vad jag är dålig, har knappt pluggat alls. Fast jag har hittat några viktiga papper, läst och funderat på vad jag ska göra. Sitter och lyssnar på blandade batcaveband. Sysselsättningen idag har varit att raka sidecutten snyggare och större, se på Secretary och försöka förmå brorsan att käka nåt.
Annars ringde Peter för att berätta... De har kört Auri till sjukhuset.
Hon har en månad kvar nu.
Min älskade kusin har en månad kvar att leva.
Hon kommer att dö.
Säg att det är en dröm. De sa att hon hade fem år förut. Hur många år har det gått? Jag vet inte.
Tumören har blivit aggressiv som fan.
Och det är så tidigt. För tidigt. Hon får inte försvinna...
Jag måste dit.
Den lilla lilla glaskulan i din ögonglob
Sitter och lyssnar på Philip Glass.
Tonerna berör och jag sitter här hungrig efter fler toner, fler känslor.
Jag saknar tryggheten som aldrig varit där och jag saknar viljan som aldrig riktigt levt.
Nu ska jag lyssna färdigt på Metamorphosis I och II och sedan kolla in Kundun.
Även läsa ur Lars Gustafssons Fåglarna och Per Nilssons Ett annat sätt att vara ung.
Det är kväll och dagen har varit en bra sådan.
Många leenden och många ostmackor.
Vårsol, vattenpipa, fetaost och fruktte.
Morgondiset slumrar över Lunds tak.
Det är morgon nu.
Jag har gått upp, vaknade innan skolan började, mot alla odds. Men jag är inte i plugget.
Eftersom jag stannade uppe tills fyra igår igen har jag inte sovit ut i natt heller. Jag är korkad och äter dåligt.
Jag är korkad och stannar uppe om nätterna och gråter och skriker stumt mot det tomma rummet som omger mig.
Cellerna i mig andades att de behövde luft, jag behövde göra något, jag behövde något mot min hud. Men jag har lovat att inte skära mig i benen mer. Det ska jag väl visa att jag klarar av?
Klöste bara mig på armen och gick runt som en gråtande zombie i lägenheten, sjönk ner i soffan och hulkade.
Jag är korkad som fan och gör inte mitt projektarbete, min filmanalys, mina labbrapporter och min kostanalys.
I dag ska jag försöka sova lite, läsa på och gå till ungdomsmottagningen. Försöka komma igång med plugget. Jag ska inte slösa pengar och jag ska inte ta bussen någonstans.
Jag har gått upp, vaknade innan skolan började, mot alla odds. Men jag är inte i plugget.
Eftersom jag stannade uppe tills fyra igår igen har jag inte sovit ut i natt heller. Jag är korkad och äter dåligt.
Jag är korkad och stannar uppe om nätterna och gråter och skriker stumt mot det tomma rummet som omger mig.
Cellerna i mig andades att de behövde luft, jag behövde göra något, jag behövde något mot min hud. Men jag har lovat att inte skära mig i benen mer. Det ska jag väl visa att jag klarar av?
Klöste bara mig på armen och gick runt som en gråtande zombie i lägenheten, sjönk ner i soffan och hulkade.
Jag är korkad som fan och gör inte mitt projektarbete, min filmanalys, mina labbrapporter och min kostanalys.
I dag ska jag försöka sova lite, läsa på och gå till ungdomsmottagningen. Försöka komma igång med plugget. Jag ska inte slösa pengar och jag ska inte ta bussen någonstans.
