maybe you'll think of me when you are all alone
Det är onsdag och jag tänker knappt på hur dagarna går, försvinner in i böcker och in i Internet. Men jag har också skit att göra, det är Jobbgaranti för ungdomar, på Arbetsförmedlingen, som jag får läxor i. Jag går dit för att öka min möjlighet att få jobb - och för att man får lite ersättning för det, vilket passar mig skitbra - jag är tämligen pank.
Men jag börjar äntligen få lite ordning. När overklighetskänslan lägger sig kan jag äntligen börja tänka i positivare banor - städa upp, rensa ut, reparera, restauera... Så att säga. Jag kan resa mig. Jag kan till och med ringa människor nu. Det är nervöst, men jag klarar av det.
Men jag börjar äntligen få lite ordning. När overklighetskänslan lägger sig kan jag äntligen börja tänka i positivare banor - städa upp, rensa ut, reparera, restauera... Så att säga. Jag kan resa mig. Jag kan till och med ringa människor nu. Det är nervöst, men jag klarar av det.
Att jobba ideellt på Erikshjälpen hjälper mig också - jag har fortfarande inte något jobb på G, men mitt läge känns betydligt positivare än för en månad sedan. På uppgång. Då spelar det ingen roll att det inte kommer ett lönekuvert - jag får ju kaffekoppar och ostmackor. Personalrabatt, någonstans att gå om dagarna, och snart kassavana.
Onsdagen har jag vigt åt J, vi ska på Kulturen, och åt onsdagsfika med estetBildarna... Ska dricka upp min temugg, skyffla ner de nybakta muffinsarna i en påse, slå upp dörren, slå upp paraplyet och ge mig iväg.
Helgerna tillbringar jag med folk. Mest J, ofta vänner. Jag tar inte många bilder nuförtiden, på fester brukar jag dra med mig min gamla digitalkamera som väljer att funka en stund då och då, med kvalitativa batterier, tålamod och lite tur. Den tar fortfarande snygga bilder, som ni kan se nedan, och med lite bildredigering är jag helt nöjd.
Men jag håller på att lära mig hantera den nya. Idag kanske den kommer till användning.
Okej. Dags att trotsa vädret.
Kommentarer
Trackback
