vad fint...
Den här dagen var helt jävla ostrukturerad. Mina enkla planer var att skippa det dagliga kneget* för att åka in till Malmö, på en jobbmässa som pågick från 11.00-16.00. Arbetsgivarna var danskar. Jag ser ingen framtida karriär som detaljstyckare i Danmark, men det är absolut ett jobb jag skulle kunna tänka mig. Det strider inte mot mina vegetariska principer då jag inte är vidare militant, och gärna vill se ett slakteri från insidan. Men detta kräver en tids lärlingsutbildning, och jag har andra studier inplanerade och dessa sätter jag helt klart först.
Hur som helst, jag gick runt på mässan med ett antal vänner som varit hyggliga nog att tipsa mig om evenemanget. Då jag plockat på mig tillfredsställande många vingummin, vattenflaskor, anmälningsblanketter och broschyrer beslöt jag mig för att lämna platsen. Trippade in på centralstationen, drack upp någons övergivna mugg kaffe och köpte en pocket, Slottet, Kafka.
Förlustade mig med snabbnudlar och sockerärter tills nästa inplanerade aktivitet ägde rum - fika med bajsbarn, vid kvart i fyra. Gick till Ariman, för att finna en halvslumrande Findus vid ett av borden. Hon halvlåg över lite kurslitteratur(arkeologi) och en urdrucken kopp Earl Grey, som jag fick ärva. Det var gott. Hon fick en Marianne-liknande karamell. Vi diskuterade lite.
Sedan dök Nils upp, fick en karamell och demonstrerade en påse full av gröna, röda och svarta dreadlocks, som hon hade tvinnat åt en kund. De hade blivit sålda, endast överlämningen skulle äga rum. Vi diskuterade ännu mer. Fikade. Helt enkelt. Duh...
Vid sextiden kändes det som om det var dags att dra sig hemåt. Väl hemma kom jag på att jag på morgonen lovat bort mitt sällskap till Lilltå, vid halv sju. Jag hällde i mig en halv mugg kaffe, slängde några muffins i en tårtkupa och började gå mot Stortorget, där Lilltå väntade i sin stickade mössa och blåprickiga munkjacka.
Vi snackade, åt muffins(ha, hon hade bakat chokladmuffins, åkt till Malmö och muntrat upp en vän, och sedan sparat den sista åt mig - den var jättegod, åh, choklad och kokos var ovanpå. Åh. Jag tycker om folk som ger mig mat.) och köpte kokosbitar och en nektarin.
Sedan gick vi nedåt gatan och presenterade henne och Säl för varandra. Efter ett tag blev det dags för henne att gå, och likaså för mig.
På vägen hemåt, drabbades jag av en ångestattack (dagligen möter jag ett visst mått av ångest och depressivitet, men några dagar i veckan, ibland oftare, ibland mer sällan, urartar denna ångest till panik, förtvivlan och självdestruktivitet.) som höll i sig i ca en timme. När jag inte längre satt inlåst på dasset och skakade och grät längre, skrev jag ett patetiskt blogginlägg på Helgon.net och försökte sätta ord på tankarna inom mig, fast det inte riktigt gick.
Telefonen ringer och det är Säl, han undrar om jag är uttråkad, jag säger, nej, jag har ångest, jag satt och grät och sådär nyss. Han undrar om jag vill komma över och först tvekar jag, men sedan ändrar jag mig, säger ja, jag kommer. Tar med mig ett par bananer och cyklar över.
Resten av kvällen städar vi och äter nudlar och bananer, medan vi tittar på någon kriminalserie och sedan någon brittisk komediserie.
Det känns fint att lägenheten börjar se rättvänd ut. Och det känns fint med J.
Nåt annat som är fint är min mössa, som jag hittade på ett elskåp i juli. Den är brun och gul, och är en såndär bärmössa.
Sen cyklade jag hem. Och åt flingor.
Är ganska trött.
Och jag har inte gjort nåt vettigt på hela dagen.
Det känns finast av alltihop.
* = Ideellt arbete på Erikshjälpen, Lund.
